När jag vände ryggen åt kyrkligt ledarskap i tjugoårsåldern var det inte för att jag slutade tro på Jesus.
Det var för att jag såg vad vårdslöst ledarskap, trasiga system och bristande ledning kunde göra med människor. Särskilt unga ledare som jag.
Jag växte upp i en pastorsfamilj. Min farfar grundade kyrkan där jag växte upp, och min pappa blev seniorpastor när jag var 14. Alla sa att jag skulle föra den pastorala traditionen vidare, och mycket riktigt började jag på en bibelskola efter gymnasiet och påbörjade en praktik. Och sedan började allt falla samman.
Under de följande tre åren fick jag på nära håll lära mig hur otryggt kyrkligt ledarskap kunde vara:
- Jag praktiserade under en giftig pastor i en dysfunktionell kyrka
- Tre pastorala mentorer slutade svara mig
- Min första avlönade tjänst i församlingen ströks ur budgeten
- En inflytelserik församlingsmedlem ledde en offentlig smutskastningskampanj mot min pappa
Mitt självförtroende rasade samman.Jag var arg och bitter. Jag sa till Gud att jag aldrig mer skulle arbeta för eller tjäna i en kyrka.
Låter min berättelse bekant?
Om något av detta känns igen hos dig, ta kontakt med mig på LinkedIn eller skicka ett DM på Instagram direkt. Jag vill höra din berättelse innan du hinner övertala dig själv att inte dela den.
Nu, flera år senare, är jag en del av ett pastoralt team i en kyrka som jag älskar.
Jag är församlingspastor i New Life Fellowship, en växande kyrka i Ontario, Kanada. Jag tjänar tillsammans med tre andra pastorer, nära vänner som jag litar på. Att vara pastor är utmanande - men det formar mig på djupet.
Så vad förändrades?
Kort svar: Rådgivning, tid och Jesu trofasthet.
Längre svar: I min smärta och bitterhet hade jag förkastat tanken på kyrkligt ledarskap - bara tanken på att vara pastor utlöste ångest. Till slut började jag träffa en rådgivare. En dag ställde han en fråga som jag inte kunde skaka av mig.
Josh, tänk om det inte var ”kyrkan” som sårade dig? Tänk om det var dålig ledning av ledare som saknade rätt förutsättningar?
Den frågan förändrade allt.
Ja, kyrkan var sammanhanget - men dysfunktionen var orsaken. Och jag var inte bara ett offer heller. Jag hade ett ansvar: jag var naiv, oförberedd och oförmögen att upptäcka dysfunktion, än mindre hantera den.
Men det verkliga problemet? De flesta ledare jag hade tjänat under visste inte hur man leder. Deras kyrkor saknade sunda strukturer, välfungerande system eller något ramverk för hållbart ledarskap (sådant som ett kyrkofokuserat konsultföretag för ideella organisationer som Recentered Group eller The Unstuck Group hade kunnat hjälpa till med.)
Det är inte förvånande - ingen lärde oss sådant på bibelskolan.
- Kyrkans ledning spelar roll.
- Kyrkans system spelar roll.
- Kyrkans struktur spelar roll.
Jag har sett vad som händer när bra pastorer begravs under dåliga system.
Det är därför jag bryr mig så mycket om det vi bygger på TheLeadPastor.com. Jag är inte här för att bygga varumärken eller jaga plattformar. Jag säljer inte återanvänd ledarskapsteori. Jag är här för att stödja trofasta, jordnära pastorer:
- Att hänvisa dig till de mest effektiva verktygen för kyrkans ledning som jag kan hitta
- Att skapa praktiska resurser för att leda din församling
- Att bygga en gemenskap som är engagerad i tydlighet, integritet och långsiktig hälsa
More Articles
Jag håller fortfarande på att läka.
Det har varit ett svårt och långsamt arbete på själsnivå, drivet av samtalsterapi, djupa vänskaper och ständig Nåd. Trygga människor, långsamma samtal och en Jesus som aldrig har skyndat på mig.
Om du är utmattad, trött på politik eller helt enkelt vill växa … då är den här platsen till för dig.
Om din berättelse liknar min det minsta skulle jag gärna höra den.
Jag är för evigt tacksam mot pastorerna som hjälpte mig att läka:
- Ed Underwood, som lärde mig hur jag skulle hantera kritik
- Scott Heinen, som lärde mig att omsorg handlar lika mycket om att lyssna som om att tala
- Frank Friedmann, som lärde mig att leda med tro genom kriser
- Ross Gilbert, som leder vår församlingsplantering och följer mig genom livet som en djupt betrodd vän
Och särskilt min pappa, Jim Gordon (pastor i Elora Road Christian Fellowship), som fortsätter att forma mig på stillsamma och kraftfulla sätt.
Med vänliga hälsningar,
Joshua Gordon
Chefredaktör, TheLeadPastor.com
