Pastorlig ensamhet: 4 steg för att bryta isoleringen
Ensamhetsepidemi: De flesta pastorer saknar djupa, trygga vänskapsrelationer.
Självförsvar: För många av oss är det säkrare att dölja våra personliga svårigheter än att vara öppna.
Steg mot hälsa: Börja med att odla öppenhet med en person du litar på och bygg sedan vidare därifrån.
Jag är pastorsbarn, och jag var i 20-årsåldern när jag första gången hörde min pappa presentera någon som en vän.
"Josh, det här är min vän Ron."
Min pappa kände alla. Han älskade människor på ett genuint sätt. Men under de drygt tjugo år som jag hade sett honom arbeta i församlingen hade jag inte sett honom ha en vän på det sätt som jag hade vänner. Någon han umgicks med och ringde för att prata med. Någon som visste vad som pågick inom honom. Någon vars relation till honom inte hade något med kyrkan att göra.
Continue Reading for Free
Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.
Have an account? Log In
I dag, ungefär femton år senare, minns jag fortfarande det ögonblicket tydligt. Inte för att det var dramatiskt, utan för att det då kändes märkligt. Jag hade ingen referensram för det.
Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden. Och jag har kommit fram till att orsaken inte var unik för min pappa.
Min pappa, Jim Gordon, är i dag huvudpastor i Elora Road Christian Fellowship. Han har varit pastor i närmare fyra decennier.
För mig har han blivit en av de tydligaste rösterna i frågan om pastorala relationer. Jag har lärt mig så mycket av honom – inte genom formell undervisning eller direkta råd, utan främst genom att se hur han har byggt vänskapsrelationer både inom och utanför kyrkan.
För pastorer handlar en sund personlig gemenskap inte bara om att ha människor omkring sig. Det handlar om att medvetet söka stödjande kollegor och mentorer, människor som har varit där du är, som kan hjälpa dig att navigera på de vatten du befinner dig i och fortsätta rikta dig mot Herren. Du kan inte vara en effektiv ledare utan att leva i någon form av gemenskap. Det råder det ingen tvekan om.
Du kanske inte har valt ensamheten.
Det jag har kommit att förstå, dels genom samtal med min pappa och dels genom mina egna år i pastorstjänst, är att det jag såg som barn (min pappa utan en Ron) inte var en personlig egenhet. Det var standardläget för många pastorer och församlingar.
Och utan medvetna ansträngningar är det också ditt och mitt.
Du vaknade förmodligen inte en morgon och bestämde dig för att glida in i isolering. Men ärlighet kräver att vi konfronterar en obekväm sanning.
Vi är aktiva deltagare i vår egen ensamhet.
Joshua Gordon, pastor, New Life-församlingen
Ett av de främsta sätten vi gör det på är genom att lära oss bära masker. Vi skapar en sorts falsk fasad för att framställa oss själva i bättre dager. Vi fattar små, gradvisa beslut som lite i taget skapar avstånd mellan oss och dem som står oss nära.
Ett försiktigt svar här. Ett undviket samtal där. Ett ögonblick då det verkar säkrare att vara imponerande än att vara känd.
Ensamheten smyger sig sällan på pastorer. Oftast bygger vi den långsamt, i överlevnadens namn. Med tiden blir det som började som ett skydd ett fängelse.
Vi använder masker eftersom de fungerar.
Som pastorer är det SÅ lätt att glida in i ett ”uppvisningsläge”, där vi lever en version av oss själva inför människorna i våra liv.
- Vi utstrålar kompetens, stabilitet och polerad perfektion.
- Vi låtsas att vi har kontroll på vårt äktenskap, vår ekonomi, våra barn, våra tvivel eller vår oro.
- Vi låtsas att vi inte kämpar
Och ärligt talat fungerar det oftast.
Masken förmedlar auktoritet. Den skyddar vår roll. Den håller oss i kontroll över vår egen berättelse. Ingen kan utmana oss där vi är svaga om ingen vet var vi är svaga.
Ed Underwood är en mentor för mig. Han var pastor i 40 år innan han grundade Recentered Group. Ed handleder, stöttar och coachar pastorer, av vilka många har burit masker så länge att de har slutat lägga märke till det.
En av de första frågorna jag ställer till pastorer som bär mask,” säger Ed, “är ‘När började du ljuga? När började du ge intrycket att du var okej med sådant du inte var okej med?’
Hur skulle du svara på den frågan?
Om du är som jag, hände det så gradvis att jag verkligen inte kunde hitta ögonblicket. Det är så det fungerar att bära mask. Det börjar inte som bedrägeri. Det börjar som överlevnad. Och någonstans på vägen blir överlevnad en identitet.
Det pastorala livet har två egenskaper som gör det nästan oundvikligt att bära mask.
Det är inte så att vi är mer bedrägliga eller osäkra än de flesta andra människor. Snarare skapar själva strukturen i den pastorala rollen förhållanden där det känns tryggare att gömma sig än att bli känd. Att förstå dessa förhållanden är det första steget för att motverka dem.
För det första: de flesta pastorala relationer är positions-baserade.
Församlingsmedlemmar relaterar till oss som sin pastor. Personal och volontärer relaterar till oss som den person de rapporterar till. Även vänskapsrelationer som uppstår inom församlingen bär institutionens tyngd. Rollen följer inte bara med oss in i rummet — den är rummet. Skala bort den, så är det ofta svårt att hitta vad som finns kvar.
För det andra: de människor som står närmast vårt arbete kontrollerar vår försörjning.
Styrelser, även bra och omtänksamma sådana, har makt över ersättning, anställningstrygghet och anseende. Den makten försvinner inte bara för att relationen känns varm. Det den skapar är en förutsägbar dynamik: vi censurerar oss själva, inte av bedräglighet utan som en rationell riskhantering.
De flesta av oss som pastorer har strukturella incitament att inte bli kända av de människor som står oss närmast. Därför börjar vi ofta, på en omedveten nivå, bära mask som ett sätt att skydda oss själva.
Att bära mask är en självdestruktiv strategi.
Under de första tio åren av min tjänst gick jag helt in för att bära mask, och än i dag bär jag ärren efter det. Jag tillbringade många år med att kämpa och många år med att läka. För ett par år sedan sa min terapeut något som förändrade mitt sätt att se på allt detta:
Josh, när du bär en mask kan du inte ta emot kärlek. När människor bekräftar dig viskar masken: ’Om de visste vem du verkligen är skulle de inte säga så.’
Det där ’bytet av identitet mot acceptans’ är inte bara kostsamt. Det är självdestruktivt. Vi offrar våra verkliga jag för att bli älskade, och sedan kan den kärlek vi tar emot inte nå fram till oss. Vi spelar upp gemenskap samtidigt som vi upplever isolering.
Tidigt i min tjänst stoppade jag undan alla mina problem och ignorerade dem så att jag kunde ta hand om alla andra. Jag blev den person människor ville att jag skulle vara. Jag såg det inte då, men nu ser jag det: jag sökte deras acceptans och godkännande … och försökte vara Jesus för dem.
Chris beskriver hur den utvecklingen ser ut från insidan: han tillbringade fem år med att ge ut av sig själv utan att själv få något tillbaka. Han höll nästan på att försvinna — inte dramatiskt, utan tyst.
En dag såg jag mig omkring och insåg: Om jag slutar eller får sparken från min församling … skulle jag inte ha någon.
Chris Long, verkställande pastor
Att bära mask skapar isolering. Vi kan vara omgivna av dussintals, till och med hundratals människor som älskar oss - och ändå känna oss ensamma, eftersom vi aldrig visar vårt sanna jag. Gör man det tillräckligt länge blir isolering det normala.
Ensamhet är bra. Den är hälsosam och läkande. Men isolering är något annat. Isolering är ett verktyg som fienden använder. Den får oss att tappa kontakten med verkligheten, stänger ute oss från relationer som ger liv och utsätter oss för risker som aldrig skulle visa sig i en äkta gemenskap.
Fyra saker som hjälper
Inget av detta är en snabb lösning, och inget av det händer av en slump. Men det är inte heller komplicerat. De flesta av oss vet vad vi behöver göra — vi har bara inte tagit steget ännu.
1) Ta tempen på din situation.
Innan du bygger något nytt behöver du en ärlig bild av var du befinner dig. Ed Underwood ger pastorer några enkla diagnostiska frågor:
- Känner sig din fru trygg? Inte bekväm – trygg. Hon bär ofta på sådant som du har slutat lägga märke till, och hennes ärliga svar kommer att säga mer om var du faktiskt befinner dig än något annat. Ed är tydlig: om hon inte känner sig trygg kommer du sannolikt att lämna inom 18 månader, oavsett om du planerar att göra det eller inte.
- Är ”mötet” verkligen mötet? På äldste- och personalmöten, säger människor vad de tycker, eller kommer de överens i förväg innan de går in i rummet och ventilerar med sina vänner efteråt? Om de verkliga samtalen äger rum överallt utom i rummet där besluten fattas, är det en svår plats att läka på.
- Löses problem relationellt eller strukturellt? När en pastor kämpar, sätter sig någon ner med honom eller henne och frågar vad som pågår, eller bygger församlingen tyst upp skyddsräcken kring deras svagheter? En kultur som hanterar problem i stället för att ta itu med dem kommer att göra samma sak med dig.
2) Hitta någon som har varit där du är på väg
Sårbarhet bygger förtroende. Och förtroende, när du väl har upplevt det, förändrar allt. Ed ber inte pastorer att förändra allt på en gång. Han börjar mindre än så:
Jag säger till mina grabbar: ”Ge mig en person som du verkligen litar på. Bara en.” Du behöver inte rasera hela din situation. Hitta bara en person som du kan vara ärlig med och börja där.”
Ed Underwood, grundare av RecenteredGroup.com
Den personen behöver inte vara en formell mentor. Det kanske inte är någon i din rapporteringsstruktur. Leta efter någon som kan säga till dig klockan 22 att det du upplever är normalt (och mena det), eftersom de själva har varit där.
3) Bygg en kamratgrupp där du kan lämna pastorhatten vid dörren
Min pappa hoppades inte att detta skulle hända. Han planerade för det. Det beslutet var allt.
Min fru och jag startade en liten grupp med människor som vi litade på – både inom och utanför vår hemförsamling. Vi var noga med vilka vi bjöd in och utformade den så att vi inte skulle ses som ”pastorerna” i gruppen. Vi är jämlikar. Och det har varit så bra för oss.
Om du inte medvetet bygger en grupp där du inte är den faktiska ledaren följer pastorsrollen med dig in i rummet. Ed byggde något liknande för ungefär trettio år sedan, och av samma anledning.
Jag sa till min fru Judy: Jag är bara så trött på att vara ensam. Så vi samlade en grupp vänner som vi hade känt i årtionden — vi visste inte om de alla skulle komma överens. Men nu har det här pågått i trettio år. Det här är vår grupp där vi går på djupet och de berättar saker om mig själv för mig.
More Articles
4) Hitta någon som inte har något att vinna på dina prestationer
Ibland är den viktigaste relationen inte alls en pastoral jämlike. Efter ett svårt sammanbrott beskriver Chris Long det skyddsnät han fann i en familj som välkomnade honom in i sitt hem. De hade inga dolda motiv. De brydde sig inte om hans meritförteckning eller hans historia i församlingen. De älskade honom helt enkelt utan att ha något att skydda. Tänk just nu på en person som passar in på den sista beskrivningen. Om du kan nämna någon, hör av dig den här veckan. Inte med någon agenda. Ta bara kontakt.
Ed och hans fru Judy gör detta medvetet — de bjuder hem pastorer och deras makar, bort från församlingssammanhanget, bara för att umgås med dem. Inget program, ingen agenda.
Berättelser om upprättelse bygger hopp", säger Ed. "Så jag är sårbar med dem och berättar om misstagen jag gjorde och problemen jag har nu. Och man kan bara se hur det börjar gå upp för dem... 'Den här killen är äkta. Kanske kan jag lita på honom.'
Om det här känns igen kanske du kan hitta ett hem på TheLeadPastor.com.
Du kanske kände igen dig i Chris fem år. Kanske hänger Eds fråga — när började du ljuga? — fortfarande kvar hos dig. Kanske tänker du på din frus svar på frågan om trygghet (och du är inte säker på att du vill ställa den).
Det är ingen dålig plats att befinna sig på. Medvetenhet är där förändring börjar.
En av anledningarna till att jag gör det jag gör på TheLeadPastor.com är att jag vet vad det kostar att bedriva församlingsarbete ensam, och jag vet att det finns ett bättre sätt. The Lead Pastor finns för att vara en ärlig, praktisk gemenskap på jämlik nivå för pastorer som har slutat låtsas att de har allt under kontroll.
Det här hittar du på insidan:
- Visdom från pastor till pastor, grundad i verklig erfarenhet – inte konsultteori
- Praktiska verktyg, resurser och arbetsflöden som hjälper dig att återta utrymme för bön, undervisning och lärjungaskap
- En gemenskap av jämlikar som möter samma utmaningar som du
- Nyhetsbrev, poddar och videoinnehåll med fokus på att hjälpa dig att leda troget – inte bara effektivt
Vi försöker inte förvandla pastorer till chefer. Vårt mål är att hjälpa pastorer att leda troget och utveckla blomstrande församlingar.
Gå med gratis på TheLeadPastor.com/membership.
I Kristus, som är vårt liv,
Josh
