Att ta sig ur mentaliteten ”inte tillräckligt”
Ett bristtänkande kan skapa ångest, utbrändhet och en ändlös strävan efter att göra mer: Att inse tron att ”det inte finns tillräckligt” är det första steget mot förändring.
Jesus möter våra djupaste behov: När vi lämnar vår stress och våra ouppfyllda behov till Honom fyller Han oss med sitt liv och påminner oss om att vår tillräcklighet finns i Honom.
Vårt ansvar är att troget erbjuda det vi har och lita på Gud med resultaten: Han definierar framgång och kan mångfaldiga våra ödmjuka gåvor på sätt som vi inte kan.
Tron att Jesus är nog eliminerar inte utmaningar, men den förändrar hur vi möter dem: När vi lär oss att lita på Hans omsorg minskar pressen, friden växer och glädjen återvänder.
Under lång tid byggde min tjänst på ett tyst, utmattande antagande: det fanns inte tillräckligt.
Inte tillräckligt med pengar, tid eller volontärer. Inte tillräckligt av vad jag än behövde mest den veckan. Jag gick inte runt och sa det, men jag levde som om det vore sant. Varje budgetsamtal, varje tom volontärplats, varje fullspäckad kalender, allt bar på ett dovt brus av brist.
Det bruset drev mig mot desperation. Jag arbetade för att öka intäkterna, rekrytera fler människor och förbättra allt jag kunde på papper. Målen är bra var för sig. Tillsammans blev de ett ständigt pådrivande efter mer och större.
Jag insåg inte hur djupt den drivkraften hade gått förrän en panikattack fick mig att hamna på sjukhus.
Jag kunde inte låtsas längre. Ångesten jag hade burit på, den förlamande sorten som följer med dig in i sömnen, var frukten av en berättelse jag hade berättat för mig själv i åratal: inte tillräckligt.
Under de senaste tolv månaderna har genom själavårdande samtal och mycket bön Jesus lett mig ut ur den berättelsen.
Continue Reading for Free
Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.
Have an account? Log In
Att förlita sig på Jesu tillräcklighet ger hopp och påminner oss om att Guds omsorg räcker för att återställa friden.
De här bibelställena har varit avgörande:
- Johannes 7:37–38. Den stress, frustration eller press jag upplever är TÖRST … när jag kommer med min törst till Jesus, fyller Han mig inifrån, och floder av levande vatten flödar genom mig.
- Efesierbrevet 2:8–10. Nåden frälste mig, och Gud förberedde mina goda gärningar i förväg. Jag går in i det arbete Han ordnade för länge sedan … Han är den store Planeraren, inte jag.
- Psaltaren 127:1–2. Om Herren inte bygger är mitt arbete tomt. Han låter sina älskade sova, så jag vilar medan Han fortsätter att bygga.
- Johannes 6:5–13. Gud älskar (och är skicklig på) att förvandla det lilla jag ödmjukt erbjuder, även när det inte verkar vara tillräckligt, till rikliga skördar. Han definierar framgång. Det är inte mitt ansvar.
- Kolosserbrevet 3:3–4. Jag dog, och Kristus är mitt liv. Min försörjning är en Person som bor i mig, och Han tar aldrig slut.
Jag kan inte ge dig någon formel. Det har mer liknat en långsam upptining än ett plötsligt genombrott. Men jag lär mig hur det ser ut att leda utifrån tron på att ‘Jesus räcker’. Pressen minskar och glädjen återvänder. Arbetet är fortfarande svårt, men det krossar mig inte längre.
Jag börjar se hans omsorg om mig och vår kyrka. Luckorna finns fortfarande där, men de är inte längre det mest högljudda i rummet.
Jag har inte bemästrat detta. Men jag är på väg ut ur berättelsen om att det inte finns tillräckligt, och jag är tacksam för att Jesus är den som leder.
