Key Takeaways
Ingen brist i Guds rike: Ur vårt perspektiv har det fungerat bäst när det har funnits ett skapande synsätt – att det finns tillräckligt för alla. Gud är en Gud av överflöd.
Se bortom ekonomiskt stöd: Hur skulle det se ut att introducera det unga paret med en kallelse för någon i ditt nätverk eller visa dem en öppen dörr?
Vems rike byggs?: Du bygger inte pastorens rike eller församlingens rike. Det leder till kontroll och en kamp om äran. Vi bygger Guds rike – det spelar egentligen ingen roll VAR det sker eller vems namn som står på det.
Lita på Guds hand: Hur skulle det se ut om vi var så trygga i Gud att vad som helst kunde läggas i hans hand eller tas ur hans hand, och vi ändå var helt tillfreds?
Laura Parker är medgrundare till The Exodus Road, en global ideell organisation mot människohandel som arbetar i Sydostasien, Colombia, Brasilien och USA.
Sedan organisationen grundades för 15 år sedan har den hjälpt fler än 2 500 överlevare och befriat över 6 000 personer från människohandel -- ett arbete som växte fram efter att Lauras man Matt blivit utsedd till civilklädd informatör åt den thailändska kungliga polisen.
Det som gör Lauras berättelse särskilt relevant för huvudpastorer är var den började: inne i en lokal kyrka. Matt var ungdomspastor. Kyrkan sände ut dem.
Efter 15 år har Laura en klarsynt bild av vad pastorer gör bra -- och vad som står i vägen -- när det gäller att stödja visionärer som startar verksamheter utanför kyrkans väggar. Hennes svar är mindre organisatoriskt än andligt: det handlar om att ha en hållning präglad av öppna händer.
Om hur allt började (5:11)
Laura Parker och hennes man Matt flyttade till Thailand på ett tvåårigt kontrakt för att arbeta för en familjestiftelse som drev ett barnhem. Människohandel fanns inte på deras radar. Men medan de bodde i norra Thailand började de höra berättelser om unga flickor som lockades från sina byar med löften om arbeten i städerna, bara för att hamna på bordeller i södra Thailand. Matt fick så småningom i uppgift att kontrollera om en minderårig flicka såldes i ett bordelldistrikt i Bangkok. Han åkte dit och kom tillbaka efter att ha identifierat en 15-årig flicka. Denna enda insats ledde honom in i det civilklädda arbetet och blev grundläggandet av The Exodus Road.
Om kostnaden för kallelsen (8:00)
Laura förminskar inte tyngden i det de gav sig in i. "Om jag hade vetat vad den här resan till slut skulle kosta oss, är jag inte så helig att jag hade sagt ja." Beslutet fattades vid en bäck en eftermiddag, med iskaffe i händerna, medan Matt berättade vad han hade sett i Bangkok. Laura tittade upp, såg deras egna barn leka i vattnet och hörde en enkel fråga från Anden: tänk om det hade varit Kelty, Kate eller Ava? "Det har varit den motiverande kraften -- ett steg i taget, nästa rätta sak." Hon beskriver det tidiga jaet som möjligt delvis eftersom de ännu inte kände till hela kostnaden.
Have an account? Log In
Om kyrkans stöd under de första åren (10:22)
När deras arbete började inriktas på insatser mot människohandel gjorde Matt och Laura inga breda tillkännagivanden till kyrkan som hade sänt ut dem. I stället anförtrodde de sig åt tre kvinnor i missionskommittén som hade utsetts till deras bönepartners. Via Skype berättade de om vad de såg och hur Gud förändrade deras hjärtan. "Vi satt bara där allihop och grät över verkligheten för unga kvinnor och tonåringar i den här delen av världen." Dessa tre kvinnor blev det Laura kallar deras "hemliga stödgrupp i missionskommittén" -- och några av dem stöder fortfarande The Exodus Road i dag.
Om beslutet att inte vara trosanknuten (12:08)
Ett av de mest avgörande besluten The Exodus Road fattade var att inte bli en religiöst anknuten organisation. Resonemanget var strategiskt: deras främsta partner i början var polisen, och vissa myndigheter var tveksamma till att samarbeta med trosbaserade grupper. De ville också skapa ett bord som var tillräckligt stort för människor med alla religiösa bakgrunder. Beslutet lockade till sig vissa kyrkliga partner och kostade dem andra. I efterhand beskriver Laura friktionen som en gåva. "Det bekräftade för oss att vi faktiskt vandrade på rätt väg för oss och för organisationen. Och det gjorde det naturligt för människor att avstå från att samarbeta med oss, vilket ändå inte hade fungerat eftersom vårt DNA var ganska annorlunda."
Om generositet kontra bristtänkande (17:09)
Femton år av partnerskap med kyrkor har gett Laura ett skarpt perspektiv på vad som skiljer de fruktbara partnerskapen från de svåra. Den största skillnaden: ett generöst tankesätt kontra ett bristtänkande. Bristtänkande visar sig som tvekan inför att introducera givare, motvilja mot att lyfta fram externa ändamål och en stilla oro över konkurrensen om resurser. Generositet innebär att tro att det finns tillräckligt för alla och aktivt fungera som en bro genom att koppla samman människor och nätverk med organisationer som motsvarar deras kallelse. "Hela den där konkurrensen känns så skadlig för Guds rike", säger hon.
Om vad som fick starten att lyckas (22:18)
Vid en tillbakablick identifierar Laura två faktorer som var avgörande för en sund lansering. För det första, djupa relationella rötter: eftersom Matt hade varit ungdomspastor i kyrkan var deras stödbas inte en budgetpost för mission, utan ett nätverk av förtroende och gemensam historia. En familj vars barn Matt hade lett i ungdomsgruppen bidrog så småningom med en styrelseordförande som tjänstgjorde i tio år. För det andra, att inte vara kyrkans enda ekonomiska projekt. The Exodus Road samlade in eget stöd vid sidan av det som kyrkan bidrog med, och den självständigheten visade sig vara sund. "Det tvingar på sätt och vis den yngre organisationen att komma fram till en del av sin struktur och sina system utan att bara räkna med att kyrkan eller pastorn ska göra det åt dem."
Om friktion som en klargörande kraft (24:42)
Laura berättar att den mest användbara friktionen under deras första år kom från människor som ifrågasatte beslut som de redan hade bestämt sig för. I början, säger hon, kändes all kritik som ett angrepp. Men det ifrågasättande som sved mest -- kring deras beslut att inte vara religiöst knutna -- kom i slutändan att göra störst nytta. Det tvingade dem att granska sina övertygelser, stå fast vid sina val och sluta försöka vara allt för alla kyrkor.
"Förbli nyfiken på friktion och öppen -- den har alltid något att lära dig."
More Articles
Om den öppna handen (30:59)
Samtalet avslutas där hela dess utveckling har pekat: med den öppna handens hållning. Laura och Josh landar båda i samma diagnos -- att de flesta sammanbrott i relationer mellan pastorer och visionärer handlar om kontroll, vilket i sin tur handlar om förtroende.
Hur skulle det se ut om vi var så trygga i Gud att vad som helst kunde läggas i handen eller tas ur handen, och vi bara var helt tillfreds?
Laura Parker, CEO, The Exodus Road
För pastorer, säger hon, är frågan helt enkelt: vilket rike bygger du? Om det är riket kring din kyrkas namn är kontroll begriplig. Om det är Guds rike är den öppna handen den enda hållning som passar.
Bygg inte din tjänst i isolering.
Äkta rikesbyggande kräver gemenskap, gemensam visdom och rätt verktyg. När du går med i The Lead Pastor-gemenskapen får du kontakt med ledare på samma nivå som navigerar exakt samma utmaningar som du möter varje söndag.
Bli medlem gratis och få tillgång till de strategier du behöver för att lansera visionärer, hantera kyrkans system och leda med en öppen hand.
