Pastoral isolering ’är inte vad vi trodde att den var.
Isolering är en hållning: En pastor kan vara omgiven av människor och ändå vara fullständigt isolerad. Det avgörande är inte närhet. Det är tillit.
Att inte lita på andra har ett pris: Den dag en pastor bestämmer sig för att de inte vet vem de kan lita på, har de samtidigt fattat ett annat beslut: att inte bli älskade.
Mönstret är förutsägbart: Isolering leder till att man döljer sig. Att dölja sig låter skammen börja skapa lösningar på smärtan. Dessa lösningar blir mörkare med tiden.
När jag frågar pastorer om deras stödsystem låter svaret vanligtvis ungefär så här: det finns en frukostgrupp, ett par personer från andra kyrkor i området, kanske några äldste som de står nära eller en eller två styrelsemedlemmar.
Det är inte ingenting. Men jag har börjat undra om det är det Bill Thrall menar när han talar om att vara känd.
Bill har tillbringat tre decennier med att sitta mitt emot ledare vid bord. Pastorer, chefer, församlingsgrundare. Och han fortsätter att se samma sak hända. Drömmen de började med stämmer inte överens med verkligheten de lever i. Utmattningen är verklig. Isoleringen är verklig. Och när han spårar det tillbaka är roten nästan alltid densamma.
Continue Reading for Free
Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.
Have an account? Log In
De lärde sig att INTE lita på andra med vilka de verkligen är.
Isolering är inte vad vi tror att det är
Ordet isolering får de flesta av oss att föreställa oss någon som är ensam... eleven på högstadiet som inte har några vänner, som äter lunch själv, som inte har någon på sin sida.
Det är inte det Bill beskriver.
Isolering är inte bara att vara ensam. Isolering är att vara skild från.
Isolering är en hållning av tillit.
Det är att frivilligt öppna sig för att bli helt känd av andra. Inte av alla, det vore dumdristigt. Men av några. För många av TheLeadPastor.coms läsare är detta en särskild utmaning, eller hur?
Vi pastorer kan ha en full kalender, en lojal personal, en församling som verkligen älskar oss, och ändå vara fullständigt isolerade.
Du kan vara i rummet och ändå hålla dig undan från andra. Du kan vara omgiven av människor och ändå vara dold.
Data bekräftar detta.
- Barna-undersökningen från 2023 visade att 65 % av pastorerna uppger att de upplever extrem isolering.
- En Barna-studie från 2024 visade att 1 av 5 protestantiska seniorpastorer hade övervägt självskada eller självmord under det senaste året.
De siffrorna beskriver inte människor med tomma kalendrar. De beskriver människor vars kalendrar är fulla och vars inre liv är omgärdade av murar.
Beslutet inuti beslutet
Att arbeta i församling är svårt. Alla som har hållit på med det i mer än några år vet att det gör ont på särskilda sätt som är svåra att förklara för människor utanför. Och när det gör tillräckligt ont, tillräckligt ofta, sker något i det tysta.
Du slutar vara säker på vem du kan lita på.
Bill kallade det en av de farligaste sakerna han hör från en pastors mun. Inte för att misstro är irrationell – ibland är den inte det – utan på grund av vad den sätter i rörelse.
”Den dag jag väljer att inte lita på någon”, sa han, “är den dag jag väljer att inte bli älskad.
Kärlek kräver tillgång. Tillgång kräver tillit. När jag stänger dörren till tillit har jag samtidigt stängt dörren till kärlek. Han uttryckte det på ett annat sätt:
I den utsträckning jag litar på dig kan jag uppleva din kärlek. Även om du heter Gud.
Isolering skapar osynlighet
Inte en dramatisk osynlighet, till en början. Bara den vanliga ansamlingen av saker jag inte berättar för någon:
- små rädslor eller privata misslyckanden
- frågor jag skäms över att ha
- svårigheter som känns oförenliga med att vara pastor
Skammen börjar då arbeta med dessa dolda saker. Den börjar generera lösningar på smärtan. Lösningarna känns först hanterbara. Sedan gör de inte det.
Bill har på nära håll sett tillräckligt många pastorala misslyckanden för att kunna beskriva utvecklingen med viss precision. Tråden från isolering till ett avgörande ögonblick av misslyckande är lång, men den hänger ihop.
En dag sitter sedan en pastor mitt emot Bill vid ett bord och säger: Jag vet inte hur det här kunde hända. Bills svar varje gång: när du är redo att berätta för mig varför det hände hjälper jag dig gärna. För ”jag vet inte hur det här kunde hända” är i sig ännu en handling av att gömma sig.
More Articles
Det börjar med beslutet att sluta lita på andra.
Bill säger inte att varje pastor måste vara en öppen bok. Han uttrycker sig mer precist än så.
Alla behöver inte veta allt om dig”, sa han. “Men jag kan lova varje pastor detta: om det inte finns någon som vet allt, blir du ett offer för vad det än är du döljer.
De flesta pastorer har inte det.
Frukostgruppen finns på riktigt, men den begränsas av vad som är tryggt att säga i en frukostgrupp. Saker blir inte sagda. Frågor ställs inte. Svårigheter stannar kvar i bilen på vägen hem.
Det här är inte ett problem som har en enkel lösning. Men Bills ingång är nåbar:
Hitta en person och börja lita på personen.
Jag säger inte att du ska berätta allt för personen direkt. Men börja öppna dörrarna till förtroende på glänt.
Det är där det börjar.
