Skip to main content

Jag kände mig hemsk. Det var julafton i mitten av 2010-talet, och jag var bara några ögonblick från att kliva upp på scenen för att leda en julgudstjänst.

  • Jag kämpade mot en förkylning.
  • Jag hade haft en rad sena kvällar med sjuka barn.
  • Min fru och jag kämpade ekonomiskt.

Det låg inte många julklappar under granen. Våra barn visste att det skulle bli ett magrare år. Skammen över alltihop låg tung över mitt bröst. På något sätt skulle jag förkunna hopp för den samlade församlingen.

Jag kan knappt vänta tills julen är över.

Jag mumlade tanken högt för mig själv. Jag kände mig berövad på hopp och fullständigt frånkopplad från de heliga stunder som jag snart skulle tala om. I stället hade jag fastnat i en skamspiral:

Continue Reading for Free

Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.

Josh, du är fruktansvärd på att hantera pengar. Du leder inte på ett bra sätt. Du mår inte bra. Vad är det för slags pastor som inte ens kan njuta av julen? Varför kan du inte få ordning på det?

Det här ser jag nu:

När jag ser tillbaka på den julaftonen inser jag att fienden arbetade extra hårt för att få mig att fokusera på vad som helst annat än Jesus. I röran och pressen växte självfördömelsen och fick grepp om mig. Jag distraherades från den Jesus ville vara för mig (min fridsfurste).

Känner jag fortfarande samma slags press vid juletid? Absolut.

Försöker fienden fortfarande med samma gamla knep? Varje gång. Men...

Jag har lärt mig att be mig igenom det på ett annat sätt.

Och Jesus är alltid trofast. När jag känner den välbekanta pressen ber jag ungefär så här:

Jesus, jag känner alla möjliga sorters press i denna stund. Press att prestera. Press att bevisa mig själv. Press att leva upp till människors förväntningar.

Så, snälla:

  • Påminn mig om att jag inte är ensam här ute och arbetar på fälten (Matteus 28:20).
  • Påminn mig om att Du inte dömer eller utvärderar mina resultat med en kritisk blick (Psaltaren 32:8).
  • Påminn mig om att Du är med mig, skuldra vid skuldra...
  • Påminn mig framför allt om att Din glädje är den relation Du och jag delar.

Jag överlämnar resultaten av denna gudstjänst, denna period och denna kamp. Jag väljer att tro att mitt jobb nu helt enkelt är att infinna mig, hand i hand med dig (2 Korinthierbrevet 12:9).

Jag väljer att ge DIG ansvaret för resultaten. Jag överlämnar min kontroll och väljer Din frid i stället (Jesaja 40:31).

Amen.

Berättelsen om Betlehem började i kaos.

En oläglig skattskrivning, en lång resa, inga rum, en födsel i ett stall. Och just där, mitt i alltihop, kom Jesus. Inte efter att kaoset hade lösts, utan mitt i det.

Fridsfursten är till för DIG, pastor, om du tillåter Honom att vara det för dig.

I Kristus, som är vårt liv,

Josh